Land ska med lag byggas

I Härnösand bor en pedofil och dömd sexförbrytare, vilket hans grannar nu informerats om. I det här fallet råkar det vara ett gäng högerextrema som skickat runt informationen, men även vettiga människor får de här impulserna. De är fullständigt begripliga men också fullständigt fel.

Om vi vill att människor ska informeras om att vissa typer av brottslingar finns i deras närhet, så ska vi stifta en lag om den saken. Det finns sådana lagar på sina ställen i världen, så det finns inga hinder för att ha det så här också. Huruvida det vore en god idé är en fråga för en annan dag.

Det vi inte ska göra är att ignorera rättssamhället och sköta saken själva. Här nånstans i diskussionen brukar rationalismen läggas åt sidan och ersättas av kvasiargument från livets hårda skola i stil med "Tycker du inte män som våldtar barn är hemska?" och "Om du själv hade barn skulle du förstå". För att besvara just de här två: jo, och jag förstår redan nu. Jag håller bara inte med.

Poängen med vårt samhälle är att det kan förändras. Det är en lång och svår process (och det ska det vara), men är vi inte nöjda kan vi ändra på det vi inte gillar. Priset vi betalar för detta är bland annat att vi inte kan få omedelbar tillfredsställelse av diverse lägre drifter, som i det här fallet att själva straffa en man som för några år sedan gjorde något som är bland det jävligaste man kan göra i vår kultur.

I stället har vi kollektivt bestämt att när man begått ett brott drabbas man av ett straff, och när man avtjänat sitt straff är man - teoretiskt - fri igen. Man ska kunna komma tillbaka till samhället och bli en så produktiv medborgare som rimligen är möjligt. Om inte annat så finns pragmatiska hänsyn: det finns inte mycket motivation till att sluta med brottslighet om man ändå inte kommer ifrån sitt förflutna.

Därmed inte sagt att jag inte skulle vara väldigt pigg på att sparka sönder skrevet på en man som till exempel våldtagit min femåriga dotter (nu vet jag inte exakt vad den här killen i Härnösand gjort, och jag har som sagt inga barn, men häng med ändå). Det skulle jag vara. Jag kanske till och med skulle göra det. Och när jag var klar skulle jag tycka att samhället vore i sin fulla rätt att åtala, döma och straffa mig för misshandel, mordförsök eller till och med mord om jag lyckades riktigt bra. Lagen ska inte göra undantag. Dess förutsägbarhet är grunden för rättssamhället, som jag värderar himlalikt högt.