Häromsistens hörde jag talas om försök att införa ett könsneutralt pronomen - hen - i det svenska språket. Eftersom jag fick denna information via en spalt som var emot det och aldrig tidigare hört talas om saken så antar jag att det inte går särskilt bra, men det kunde man ju hur som helst ge sig fan på. Det lär inte heller lyckas inom min livstid, men det är en fantastisk idé.
Om vi inte hade råkat växa upp med könsbundna pronomina hade vi sett dem som de bisarrheter de är. Tänk på saken. Så fort man pratar om någon, verklig eller hypotetisk, hinner man inte mer än en halv mening förrän man måste välja mellan att definiera hur deras könsorgan ser ut och att använda klumpiga omskrivningar, oavsett om könet är relevant eller inte, vilket det ytterst sällan är, eftersom det är något av det minst intressanta man kan säga om en människa.
En persons kön är intressant för två grupper av människor som i de flestas fall är ganska små: vårdpersonal och sexpartners. Det är inte ens alla potentiella sexpartners som bryr sig, även om en överväldigande stor majoritet föredrar att inte bli överraskade när de drar byxorna av en ny älskare. För alla andra är könet ungefär lika spännande och relevant som, tja, ögonfärg eller huruvida man föredrar ljus eller mörk choklad. Jag älskar mörk choklad men inte fan finns det ett särskilt pronomen för det och jag är inte ett dugg intresserad av att ta reda på någons chokladpreferenser innan jag kan prata om personen i fråga utan att använda uttryck som "personen i fråga".
Ändå har vårt samhälle - liksom de allra flesta jordiska samhällen - valt att sätta kön och könsidentitet (ett ord som kräver ett eget inlägg då jag inte ens förstår vad det betyder) på piedestal och betrakta dem som fantastiskt viktiga. Detta är en tradition som jag antar började när Ugg och Zog ville markera en klar skiljelinje mellan sig själva på ena sidan och Ugga och Zogga på den andra. På den tiden kanske kön rentav var hyggligt relevant, men det har vi lämnat långt bakom oss. Tyvärr lever de här instinkterna kvar, och de progressiva rörelser som borde vara piggast på att bli av med dem verkar i stället fanatiskt beslutna att kvarhålla dem. Feminismen borde anstränga sig för att i möjligaste mån sätta likhetstecken mellan kvinnor och män, inte använda varje flyktigt tillfälle till att markera skillnaderna. Jag förstår varför marginellt intelligenta medelålders män gärna fastställer sin tvivelaktiga manlighet, men varför gör unga arga attackflator samma sak? De om några borde i stället propagera könets irrelevans.
12 kommentarer:
Jag kan bara instämma. Du är en vis man... er, person, Patrik.
"Feminismen borde anstränga sig för att i möjligaste mån sätta likhetstecken mellan kvinnor och män, inte använda varje flyktigt tillfälle till att markera skillnaderna."
Här satte jag nästan min Red Bull i vrångstrupen. Det är väl just det här feminister försöker med?
Du borde verkligen inte dricka sån skit, men bortsett från det: nej, det är inte vad jag ser när jag ser tjatet om "jag som kvinna", hur just allting tolkas utifrån på vilket sätt människor av ett visst kön är inblandade osv.
Okej. Du har en annan bild än jag. Tvärtom rentav. Jag ska försöka minnas att skriva nåt om et när jag kommer hem.
Jag är inte heller helt på det klara med att feministiska attackflator (var hittar man dem?) är sådär ivriga att markera könsskillnader. Jag vill ha exempel.
Det finns ju en skolbildning inom filosofi som ägnar sig åt vad man skulle kunna kalla särartsfeminism. Men det är inte riktigt den gängse feministen. Och de är definitivt inte attackflator. Särartsfeministerna menar att det finns ett kvinnligt och ett manligt sätt att betrakta världen (och att kategorisera den), och de menar att det kvinnliga perspektivet är att föredra i vissa situationer.
Jag kanske kan leta upp några referenser om någon är intresserad.
Får väl bli ett inlägg om detta nästa gång jag stöter på ett aktuellt exempel, men det jag pratar om är fixeringen vid kön i situationer där könet är irrelevant (dvs de allra flesta), typ när Schyman vänder sig mot lådvin för att det är lätt för kvinnor att ta ett glas till och ett glas till och ett glas till när det i själva verket är lika lätt för män, eller när det klagas på kurslitteraturlistor utan kvinnliga författare utan att man kan förklara vilket det kvinnliga perspektivet är på sjörättens historia 1921-1037.
Feminister är i bästa fall förvirrade. Det är de som är typ "men vi vill ju bara att kvinnor ska ha det lika bra som män" utan någon direkt analys av hur den typen av strukturer uppstår. Naturligtvis beror det på att produktionens natur är att den delar upp folk i konkurrerande undergrupper och sådana strukturer kommer vi att ha så länge vi har antagonistiska produktionssätt(alltså där produktionen dikterar vad som ska produceras istället för människor). Om målet är att befria mänskligheten från den typen av strukturer så måste produktionen omdanas så att folk inte behöver tävla med varandra för att få ta del av den.
Kort sagt: Man kan inte få lika mycket som någon annan i det nuvarande systemet utan att någon annan måste få mindre. Vem ska få mindre lön för att kvinnor ska få mer? Klart det är mer bull att vara kvinna än man i dagens samhälle men det är tusen gånger fetare att vara kvinnlig chef än att vara manlig arbetare.
Fan blev väldigt taggad på att blogga om det här själv faktiskt.
Jo, I know all about särartsfeminister, men kan väl mest inte känna igen detta att de flesta feminister är sådana och framför allt inte attackflator. Men jag vet ju inte, för när jag tänker efter är nog den enda attackflata jag känner jag själv.
Okej, jag erkänner: jag var bara så nöjd med att få använda ordet "attackflata" att jag inte reflekterade närmare över det. Det var ena pigga fans jag har.
Pigga var ordet! Här läser vi din kolumn 07:05 på morgonen!
Du skriver väldigt många intressanta och bra inlägg Patrik. De genererar väldigt mycket tankar hos mig (inte minst ditt direkta svar om den fria viljan) men dessvärre har jag inte så ofta tiden att sitta ner och formulera ett längre inlägg som svar. Kanske kan bli en och annan diskussion när vi ses nästa gång.
Vad jag iallafall vill säga är att jag verkligen uppskattar din blogg.
.... och det senaste inlägget var det alltså jag som skrev, dock hade en av mina nuvarande gäster loggat in på Google när hon lånade datorn så det blev en oavsiktlig premiär av identitetsstöld.
För att inte budskapet går förlorat:
Jag gillar verkligen din blogg :)
Skicka en kommentar