Partyhattar åt alla

Såvitt jag begriper och förstår är det här mitt hundrade blogginlägg, och det måste ju uppmärksammas på något hejdundrande sätt. Tyvärr finns det inte särskilt många hejdundrande sätt att uppmärksamma det på, och min kreativitet inom området tycks befinna sig nära noll.

Jag funderade på att ha en prisceremoni med kategorier som Bästa Kommentar (det hade blivit den här om killen inte hade gjort fel på de/dem), men det var för överarbetat och larvigt till och med för mig.

I stället ska jag helt enkelt avge ett löfte. Ett sorgligt vanligt fenomen är den långsamma bloggdöden, där en blogg drabbas av längre och längre mellanrum mellan inläggen tills den dör, not with a bang but with a whimper. Det ska i alla fall aldrig hända här. Om (eller snarare när) dagen kommer när det inte är roligt att skriva längre och det bara är en börda att ha en blogg som gnäller efter inlägg, då kommer jag att skriva ett farväl-inlägg och sen lägga ner den. Tills dess ska jag se till att få upp inlägg i en takt som hyggligt motsvarar den jag hittills hållit, och må Gud Fader själv krossa mig annars.

Sådärja. Ni hämtar era partyhattar i lucka två.