Tre pers i en båt - facit

Jag hade tänkt mig lite fler åsikter angående Tre pers i en båt, men det hindrar mig inte att skriva uppföljaren. En del svar dök upp men sen började folk ifrågasätta förutsättningarna vilket gör hela övningen lite meningslös; det handlar inte om att konstruera en vattentät hypotetisk situation eller om att finna hålen i en sådan utan om att analysera sina egna moraliska ställningstaganden och förhoppningsvis även orsakerna till dem.

Jag antar att det inte var svårt att gissa att jag hade räddat Alfred, cancerläkaren. Oavsett hur stort svin han är i fortsättningen så är ett botemedel mot cancer en fantastisk fördel för mänskligheten. Som utilitarist kan jag inte föreställa mig att försöka rättfärdiga att rädda någon annan och därmed låta den försvinna.

Det finns dock andra skolor än min. Till exempel finns det människor som bryr sig om godtyckligheter som vad människor förtjänar och som anser att man ska sträva efter att dela ut lämpliga belöningar eller straff för forna handlingar. De människorna tänker naturligtvis inte rädda Alfred, det svinet, och även om de inte gillar att offra Cecilia så blir det Beata de väljer. Snälla bulltanten ska inte behöva frysa ihjäl mitt ute på havet.

Sen har vi de som hävdar att sådana nebulösa koncept som människovärde existerar och bör beaktas, och/eller att liv i sig har ett objektivt värde. Dessa måste naturligtvis rädda Cecilia eftersom hon i praktiken ger dem två liv till priset av ett. Två var, sist jag kollade, mer än ett och därmed uppstår vinst.

Min vana trogen vill jag hävda att båda dessa grupper inte bara har fel, utan de bryter till och med mot sina egna regler. Beata-gänget ignorerar antingen alla de människor som kommer att överleva cancer om vi räddar Alfred eller så är de så stora misantroper (och det brukar de inte gilla att kalla sig) att de tror att de ändå går plus på belöning/straff-skalan genom att rädda Beata. Det skulle då innebära att genomsnittscancerpatienten i princip ska ha det (eller i alla fall är betydligt mindre gosig än Beata). Okej, jag är rätt negativ till folk, men jag drar nog gränsen där nånstans.

Cecilia-gänget är ännu värre, då de gladeligen offrar några miljoner människor för att rädda två liv här och nu. Och detta tror jag exponerar en företeelse som jag lagt märke till i mångas resonemang: det handlar egentligen inte om att rädda liv eller om vad folk förtjänar eller om vad som är rättvist. Det handlar om att de vill komma undan själva. De är okej med att människor dör av cancer, men inte med att människor dör för att de tog ett beslut, även om det beslutet ledde till färre döda i slutändan. De räknar bara med det som de direkt är inblandade i, för resten kan de glömma och så sover de i alla fall hyggligt gott om nätterna.