Sex är ingen rättighet

Vecka 6 frågar huruvida sex är en rättighet, ett ämne föreslaget av grundaren Tanja. Jag vet inte om det var detta som triggade henne men det första jag kom att tänka på var en hysteriskt korkad kommentar på hennes blogg som sa att hon inte skulle gnälla om sina sexhindrande hälsoproblem eftersom sex inte är en rättighet, vilket rimligen måste innebära att det inte finns mycket man kan gnälla om och verkligen ingenting på hälsofronten. Cancerfrihet, intakta ben, fungerande ögon - inget av detta är rättigheter och därmed ska man bara hålla tyst om cancer, rullstol och blindhet.

Men puckot hade i alla fall rätt om en sak, om än av en slump: sex är ingen rättighet. Om det är det skulle jag gärna vilja veta var jag kunde ha hämtat all sex jag hade rätt till under mina år av celibat. Jag har pratat om detta tidigare och det stämmer fortfarande: rättigheter är helt meningslösa utan möjligheten att använda sig av dem. Min rätt till liv betyder ingenting - finns i praktiken inte - om vem som helst kan döda mig. Det som spelar roll är vad jag kan göra och vad jag inte kan göra.

Så sex kan inte vara en rättighet, förutsatt att vi inte räknar in masturbation. För sex kräver en partner och jag hoppas att vi alla är överens om att man inte ska kunna tvingas att ha sex. Om jag har rätt till sex måste det finnas någon vars skyldighet det är att ha sex med mig, och vem skulle vi önska ett så oblitt öde?

Därmed inte sagt att jag tycker Tanja ska sluta gnälla, sluta försöka hitta en bot, eller sluta kräva hjälp från samhället. Det har ingenting med rättigheter att göra. Vi ska bara, som det vettiga samhälle vi vill vara, försöka se till att våra medborgare har det så bra som möjligt. Vi ska försöka hålla dem mätta, glada, fria från cancer, kapabla att gå, seende och även med så fullkomlig förmåga till sex som möjligt. Det är ingen rättighet, för vi har ingen praktisk möjlighet att göra det till en meningsfull rättighet. Men jobba som fan för det, det ska vi.