I sin spalt Varför vill ingen kalla sig feminist längre? undrar Jessica Jönsson just det hennes spalt heter. Hon har rätt i sak; ordet "feminism" är inte hippt längre. Den främsta anledningen till det är att dess största förespråkare och representanter under den 00-tals-feminismvåg som hon nu idealiserar var just såna som hennes idoler Linda Skugge och Gudrun Schyman, som ville uppnå jämställdhet genom att trycka ner män snarare än lyfta upp kvinnor. De skrämde bort oss som inte var rabiata och/eller hade en Y-kromosom, och ordet besudlades, kanske permanent.
Jag undrar däremot varför det spelar roll. Även om ordet inte längre är populärt så finns allt det stod för fortfarande kvar. Dess värderingar är mainstream. Nej, vi har inte uppnått total jämställdhet. Ja, det finns en hel del kvar att göra. Men de frågor som var stora för tio år sen finns nu i varje svensks huvud. En av anledningarna till att ordet inte är på modet längre är att majoriteten nu omfattar rörelsen bakom. De socialt konservativa förlorade, som vanligt.
Jessica Jönsson verkar inte hålla med om detta utan anser att själva jämställdheten tagit steg bakåt i takt med att ordet "feminism" gått ur modet. Jag tror att det intrycket snarare kommer av att hon nu är en trettioårig socionom i stället för en tjugoårig student. Man träffar andra människor, läser andra tidningar och ser i största allmänhet en helt annan värld när man genomgått den förändringen. Det fanns aldrig en tid när snygga och smala tjejer inte var idoler, hon bara upplevde det så eftersom det var den världen hon levde i då.
Det enda som egentligen hänt är alltså att vi förlorat ordet, och är det mycket till förlust? Jag har alltid tyckt att det var ett särdeles illa valt ord. Borde inte egalist eller nåt liknande ha passat mycket bättre? Men jag måste säga att ordet passade ytterst väl till den rörelse som hade Skugge och Schyman i spetsen. Där kände jag mig aldrig hemma eller välkommen; min roll var att vara en ond kvinnoförtryckande karlslok och alla försök att vara något annat besvarades med fnysningar och klappar på huvudet.
För att byta ämne en smula: just detta med ord som tillskrivs enorm vikt fascinerar mig. Jag tänker på svartsminkade pseudorebeller som använder titeln "häxa" och av någon oförklarlig anledning förväntar sig att folk då ska höra "person som erkänner sig till en under hundra år gammal religion som låtsas vara uråldrig" i stället för "akromegalisk kärring som förvandlar folk till grodor", eller satanister som blir förbannade när folk tror de dyrkar Satan. Det hade varit så enkelt att använda ett annat ord, men det vägrar de. Varför? Search me. Jag antar att man med deras logik lugnt kan kalla sig pedofil (det betyder bara att man tycker om barn, inget fel med det) och om andra då tror att man våldtar barn så är det deras dumma fel.
3 kommentarer:
Det är såklart som du säger med feminism. Det är något löjligt med en grupptillhörighet som man MÅSTE ställa sig bakom för att passa in i etablissemanget, samtidigt som den populära bilden av feminismen inte är den Butlerskt akademiska utan den Schymanskt aggresiva.
Detta är såklart inte utan positiva konsekvenser heller: Bilderna av när Göran Persson får frågan om han är feminist och han mer eller mindre är tvingad till att svara jakande kommer leva med mig tills jag dör.
När det gäller satanister, häxor, "vampyrer", furries och annat pack har jag en teori. De har medvetet valt en titel på sin grupp eller sitt särintresse som är lätt att missförstå, så att de gång efter annan kan få det bekräftat för sig att de är missförstådda. Jag inbillar mig, kanske elakt och fördomsfullt, att en stor del av vitaliteten i de här grupperna är baserad på just hur oförstående "samhället" är gentemot dem, vilket ökar den inre gemenskapen. Det verkar i alla fall inte som att de har någon faktisk substans eller agenda att tala om. Nej, man är inte vampyr om man inte gillar solljus, man är tonåring.
Ordet är /egentligen/ oviktigt, men så är det egentligen inte ordet det hela handlar om tänker jag. Man attackerar rörelsen genom att attackera ordet, många poäng är ju vunna direkt om man lyckas skapa dåliga associationer kring ett ord som definerar en hel rörelse.
När det sen gått så långt att du måste överge ordet så har du, tror jag, inte längre något att tjäna på att faktiskt överge det. Feminister hatar män, kommunister vill ha det som i Sovjet osv; allt det där kommer fortsätta vara sant även efter ett namnbyte. Döp om Feministiskt Initiativ till Humainistiskt Initiativ och det sociala stigmat ligger kvar.
Det är svårt att fasa ut ett ord av taktiska skäl och verka trovärdig. Sannolikt köper man inte ett ord av de dåliga associationer som skapats kring ordet och det skiner igenom. Ta Lars Ohly och hans avståndstagande från ordet kommunist som exempel.
Det enda förändring jag ser är att man i rörelsen (vilken det nu än handlar om) lyckas skapa en känsla av förnedring och att man sålt ut sig.
Det blev lite svamligt. Min poäng gick fram ändå hoppas jag.
Skicka en kommentar